Här en liten krönika som enligt mig är väldigt läsvärt och viktig!
http://www.tranastidning.se/article/patricia-franzen-varfor-maste-barn-ta-plats/
tisdag 29 december 2015
söndag 27 december 2015
Learning by doing - seriestripp
Ja, hur kan vi få eleverna att bli nyfikna att ta till sig
kunskap? Hur kan vi motivera de till att vilja lära sig saker?
Jag utgår ifrån John Deweys (1859-1952) teori ”learning by
doing” – där det teoretiska närmar sig det praktiska. Han menade att man först
kan komma till verklig insikt genom handling. Genom att praktiska inslag kombineras
med teoretiska kan man dessutom nå ut till fler elever med sina olika
förutsättningar för lärande.(Lundgren,
Säljö, & Liberg, 2014, s. 239, 288) För några elever kan det vara
svårt att lära sig enbart genom att lyssna, utan behöver se och läsa det som
presenterats för dem, åter andra på ett helt annat sätt – vilket visar vikten
ut av olika inlärningsstilar (Hwang
& Nilsson, 2011, s. 261). Även kreativitet kan bidra
till att stimulera, skapa förutsättningar för funderingar och eftertanke, för
att uppnå aha-upplevelser (Hwang
& Nilsson, 2011, s. 273).
Det finns även forskning på att det existerar ett samband
mellan kunskapsöverföring och aktiv lärande, kanske eftersom problemlösning
blir mer konkret. Det kan även kombineras med att man först studerar något
teoretiskt, för att sedan undersöka det i ”verkligheten” (Phillips
& Soltis, 2014, s. 130). I Michael Coles studier har
det även visat sig att eleverna kan utnyttja resurser i omgivningen för att
lösa problem eller utföra uppdrag, vilket jag tolkar som att även exempelvis
skolgården eller en skog i närheten kan vara en sådan resurs. Det är så kallad
situerad lärande, där lärande sker i naturliga situationer som aktiverar och
engagerar (Phillips & Soltis, 2014, s. 98).När elever får möjlighet
att undersöka och vara aktiva forskare tillsammans, samtidigt som de får
möjlighet och tid att undersöka och diskutera, så kan det optimera lärande(Phillips
& Soltis, 2014, s. 83)
Jag tror som läraren i seriestrippen att man kan använda sig
utav praktiskt lärande, ute på plats och i verkligheten. Att det kan bidra till
större nyfikenhet, aktivt lärande och samarbete mellan eleverna. Det kan kanske
även bidra till en ökat förståelse och möjlighet att på flera olika sätt använda
sig av kreativa inslag i undervisningen! Ett exempel på detta kan vara
utomhuspedagogik.
Gott nytt ÅR till er alla!
Referenser:
Hwang, P.,
& Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och
kultur.
Lundgren, U. P., Säljö, R., & Liberg, C. (2014). Lärande,
skola, bildning : [grundbok för lärare]. Stockholm: Natur & kultur.
Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande.
Lund: Studentlitteratur.
måndag 21 december 2015
Nu är det jul igen
Dan före dan före dopparedagen sitter jag här och
skriver ett blogginlägg. För många barn är julen bland det roligaste som sker
under hela året, vi pysslar i skolan och går luciatåg. För många barn är varje
dag, varje pyssel, varje julsång ett steg närmare den bästa dagen på året – men
för andra är det ett steg närmare den värsta dagen på året.
För alla barn har
det inte bra ställt hemma – deras föräldrar tjänar kanske inte så mycket så de
har råd att fira jul, en av eller båda av föräldrarna kan ha något form av
missbruk kanske. För de är varje pyssel och julsång en påminnelse om ett trauma
som skett eller kontinuerligt sker varje år. Det här gäller inte bara julen
utom det handlar ju om diverse högtider så som alla hjärtans dag, påsk och
halloween till exempel. Vi målar upp det som att högtiderna är perfekta,
underbara men för många barn är det tvärtom och ändå måste de pyssla med de
andra barnen för att det förväntas så av dem.
För de barnen är den här tiden i skolan väldigt jobbig,
speciellt eftersom de får bevittna hur andra barn har det bra eller hur det vet
att deras julaftons morgon kommer vara fridfull medan för de barnen som har det
svårt kommer den morgonen kanske vara fylld av gnolande magont från ångest
eller oro. Det väcker då en frågeställning i mig – hur ska man som lärare kunna
se dessa elever? Ler de mindre, blir de mer tysta eller agerar de aggressivt
och bråkigt när de annars är så lugna?
Om man som lärare då vet eller upptäcker ett eller
flera sådana barn finns i klassen vad har vi då för ansvar för dessa barn? Vad
kan vi gör för dem?
//Fanny
fredag 18 december 2015
Baka baka en liten kaka
Hej kära läsare
Grupp 13 planerar en lektion för årskurs 5 inom ämnet matematik. Ett av de strävande målen enligt läroplanen är att eleverna ska kunna jämföra, uppskatta och mäta bl.a. volym och massa . De digitala verktygen som eleverna kommer att använda sig av är informationssökning via nätet, iPads för att spela in hur de har gått tillväga för att baka kaka och därefter så sker redigeringen via Windows Movie Maker.
Grupp 13 planerar en lektion för årskurs 5 inom ämnet matematik. Ett av de strävande målen enligt läroplanen är att eleverna ska kunna jämföra, uppskatta och mäta bl.a. volym och massa . De digitala verktygen som eleverna kommer att använda sig av är informationssökning via nätet, iPads för att spela in hur de har gått tillväga för att baka kaka och därefter så sker redigeringen via Windows Movie Maker.
Syftet med denna uppgift är att ha en varierande lektion där
eleverna får större inblick att vi använder oss av matematik dagligen som t.ex.
måttsatser och massa. Lärandet kommer ske på olika sätt som t.ex. att söka
information, följa instruktioner men även förklara med hjälp av de matematiska begreppen
och egna ord när det är dags för inspelning.
Lektion 1
Introducera det nya temat, återkoppling och förkunskaper . Vad kan eleverna sedan tidigare och hur mycket kommer de ihåg. Vi tar en genomgång för att fräscha upp minnet sedan delas klassen i grupper för att påbörja informationssökning efter recept.
Introducera det nya temat, återkoppling och förkunskaper . Vad kan eleverna sedan tidigare och hur mycket kommer de ihåg. Vi tar en genomgång för att fräscha upp minnet sedan delas klassen i grupper för att påbörja informationssökning efter recept.
Lektion 2
Lektionen börjar med att ha en genom gång hur man redigerar med hjälp av Windows Movie Maker. Därpå får grupperna sätta igång med att skapa fram receptfilm och baka , då har vi konceptet learning by doing .
Lektionen börjar med att ha en genom gång hur man redigerar med hjälp av Windows Movie Maker. Därpå får grupperna sätta igång med att skapa fram receptfilm och baka , då har vi konceptet learning by doing .
Lektion 3
Nu var det dags för varje grupp att redovisa sin film för sina klasskamrater, som efterföljs av en diskussion och avslutas med att varje elev får fylla i en utvärderings enkät .
Nu var det dags för varje grupp att redovisa sin film för sina klasskamrater, som efterföljs av en diskussion och avslutas med att varje elev får fylla i en utvärderings enkät .
Det var grupp 13´s planering hur man tillämpar matematik i verklighet .
Nu när du sett och läst vår planering, hur skulle du som lärare kunna tillämpa matematik för att väcka intresset för dina elever för att inse att vi använder oss av det dagligen?
fredag 11 december 2015
Kritiskt tänkande och problematisering, viktigt enligt mig!
(Börja eller avsluta gärna med att läsa denna debattartikel: Dagens nyheter och fundera över vad du tycker och tänker! jag kommer provocera lite i detta inlägg, men det för att få igång en debatt. och som ett utlopp för alla mina ihopsamlade tankar under veckan.)
Jag har funderat mycket över digitala verktyg och datoranvändning i skolan den här
veckan. Det började med att jag blev fundersam efter måndagens föreläsning -
att det inte alls ställdes några kritiska frågor om vad det gör med barn att
sitta framför en skärm hela dagarna, vad som händer med det sociala och
mellanmänskliga livet, hälsoaspekter och vad händer med barnens integritet om de är med på
bloggar, facebook eller google? Vad gör man med föräldrar som
inte vill att deras barn ska finnas på internet, ägas av google? (Jag vill
egentligen inte heller vara med på/i google och tycker det är problematiskt att
vi studenter ”måste” det, så då skulle jag verkligen inte vilja att
mina (inte existerande) barn tvingas till det - de som inte får ta ett aktivt ställningstagande). Och borde barnen inte någon gång om
dagen vara fria från ”skärmen”? Och kan skolan kräva av eleverna att äga
smartphones, när föräldrarna är emot detta (speciellt i så unga åldrar)?
Sedan läste jag på lite om de olika digitala verktyg och kan förstå
poängen. Jag gjorde verkligen det! Det kan vara ett bra kompletterande
hjälpmedel, absolut! Och jag tycker också att barn ska lära sig att använda datorer
och få tillgång till det breda utbudet som finns. Men jag är ändå fortsatt försiktig och lite kritisk inställd och vill gärna se mer forskning på verkliga positiva/negativa effekter på lärande. Och jag står fast vid att allt måste problematiseras, för det finns ALDRIG bara en sida av ett mynt.
Det existerar faktiskt problem med internet. För några år sedan gick man ut med att TVÅ googlesökningar kräver ungefär lika
mycket energi som att koka en kopp te. Och att IT-sektorn, inklusive allt, är ungefär en
lika stor miljöbelastning som världens alla flygresor (Sverigesradio, Artikel 1). Samtidigt som nyare forskning från KTH visar att datoranvändning i Sverige enbart ligger på 1,2 % av de totala utsläppen och att den även kan bidra till att skära ner på andra utsläpp
(om vi jobbar hemma, osv) (KTH). Så saker har kanske förändrats. (Som jag har förstått det är det extremt svårt att veta hur mycket ITsektorn drar egentligen för det var extremt svårt att hitta fakta om det).
Men vi har även sett problem med föräldrar som försvinner i sina telefoner vilket
kan påverka barnen negativt (Sverigesradio Artikel 2,
Svenska Dagbladet)
och att unga drabbas av falsk närsynthet
av sina smartphones, dock inte av läsplattor (Sverigesradio Artikel 3),
men att läsplattor i sin tur kan ge paddnacke (Sverigesradio Artikel 4).
Och vi måste även fundera över
vad vi vill ha för socialt samvaro i framtiden. Närhet och kramar är viktiga, tex har forskning
visat att barn som inte kramats av sina föräldrar under sin uppväxt kan påverka deras vuxna emotionella liv negativt (Sverigesradio Artikel 5).
Ett till problem är att vi rör oss allt mindre, fast våra kroppar fortfarande är
byggda för att röra sig lika mycket som för längesen (Närhälsan). Dessutom har undersökningar visat att social media kan vara mer beroendeframkallande än tobak och alkohol och orsaker stress och sömnlöshet (Dagens Nyheter). Och om du söker på offline retreat eller digital detox får du massa träffar - säger det inte ganska mycket? Så det finns problem som vi måste fundera över, även om miljöpåverkan inte är så stor längre och även om datorer och internet har extremt många fördelar.
MEN jag hittade även det här: – Vi ser att användningen av mobiler, datorer och läsplattor ändrar på hjärnans funktioner. Om barnen använder tekniken i en lärande miljö så är det bra för hjärnan, det utvecklar den, säger han. och att det bara är den ständiga uppkopplingen och multitasking som kan vara farligt (SVT).
MEN jag hittade även det här: – Vi ser att användningen av mobiler, datorer och läsplattor ändrar på hjärnans funktioner. Om barnen använder tekniken i en lärande miljö så är det bra för hjärnan, det utvecklar den, säger han. och att det bara är den ständiga uppkopplingen och multitasking som kan vara farligt (SVT).
Så visst är den moderna tekniken bra på massa saker, men det
finns frågetecken som enligt mig också är viktiga att lyftas fram i exempelvis en lärarutbildning!
Jag vill inte vara en bakåtsträvare, men jag tycker det är viktigt att vårt kritiska tänkesätt stöds och utvecklas. Och jag skulle tycka det vore jätteintressant
att få diskutera integritetsfrågan i samband med internet och skola. Och vad som händer
med vårat sociala liv och vår hälsa om allt blir så digitalt som vi idag lär
oss? Som Skolverket skriver: IT i skolan
behöver en kritisk analys och att olika undersökningar har gett
dubbeltydiga resultat (Skolverket).
KRAM! ;)
/Nina
(Voilà då var mitt debattinlägg klart ;) Åh nej, nu blev det alldeles för långt igen!)
Vill alla föräldrar att deras barn exponeras på internet?
Jag tror inte det! Mina barn får inte våra nära och
kära lägga ut på Facebook och definitivt inte i skolan på öppna bloggar. En
blogg som är öppen för allmänheten har du inte koll på vem som läser. En sluten
grupp där man vet vem som läser och kollar är bättre om jag måste välja. Frågan
är bara hur länge kan jag som förälder styra detta.
Datorerna är här för att stanna tekniken följer oss
människor, men är det bara bra? Har vi tillräcklig koll på hur det påverkar
barnen som vi har som elever men även jag som mamma känner att jag tappar
kontrollen över vad mina barn gör på internet.
Tekniken i skolan är en ekonomisk fråga också, vår
kommun har inte datorer och paddor till alla elever i skolan. Här läggs
pengarna just nu på äldreomsorg och gigantiska sandlådor (industriplan som
kostat massa skattepengar, som ingen bygger på), skolan sparas det på för att få
budgeten att gå ihop. Frågade min dotter om de har datakunskap i skolan, hennes
min sa mer än tusen ord. ”Vi tränade i ettan en gång på att skriva med båda
händerna på tangentbordet och det är så länge sen att jag glömt hur man gör”
Ligger det på oss som föräldrar att lära barnen det?
Men det blir även en klassfråga när barnen ska ha
Iphone och andra dyra telefoner med sig hemifrån. Med risk för att låta
gammalmodig så tycker inte jag att barn i årskurs fyra behöver ha en smartphone
med sig i skolan. Vad ska de ha den till?
söndag 6 december 2015
Observation
Observation
Under den gångna veckan som varit har vår grupp diskuterat
en del om observationerna som vi har gjort ute på olika skolgårdar.
Det visade sig att leken skiljde sig ganska mycket om
det var på lågstadiet eller mellanstadiet. På lågstadiet lekte barnen mer med både pojk- och flicka medan de lite äldre som gick på mellanstadiet lekte mer med
samkönade. Undra vad det kan bero på egentligen? Är det så att barnen har fått
fler fördomar? Kanske bara för att man leker med de motsatta könet måste man
vara ”kär” och bli retad för de eller beror de på andra saker, intresse?
Det var många av oss som trodde att barnen skulle vara
mer intresserade av sina mobiltelefoner istället för att leka men så var inte
fallet snarare tvärtom, de har knappt synts till. Kanske beror de på att
skolorna hade mobil förbud. Om så är fallet tycker jag det är nyttigt barn
behöver leka de lär sig av leken att exempelvis kompromissa med varandra.
All denna teknik vi har idag kan bli för mycket både
barn och vuxna sitter som klistrade framför skärmar hela dagarna vilket jag
inte tror är bra. Är man ute på en restaurang är det inte helt ovanligt att se
ett par sitta uppe med sina mobiler istället för att prata med varandra. Vad
händer med den vanliga konversationen mellan individer?
Vi har under veckan även kollat på olika digitala
verktyg som kan vara till stöd i undervisningen. Här hittade vi en hel del bra
grejer tyckte vi. Både praktiska hjälpmedel i form av film samt ”lärspel” dessa
verktyg tror jag kan vara bra för att lätta på undervisningen.
Mvh Emma
tisdag 1 december 2015
Något positiv i nyhetsvärlden.
(Ett till parentesinlägg från mig.) Det är ju så sällan en får läsa något positiv i tidningar nuförtiden, men här kom något bra, åtminstone något som går i rätt riktning (nu när vi alla verkar köra annars åt helt fel håll): http://www.svd.se/flyktingar-resurs-i-svenska-klassrum! Hurra för det!
"Vänersborg har sannolikt varit först i landet med att kunna lotsa ut lärare i skolor så snart efter deras ankomst till Sverige. Idén om att sammanföra yrkeskunniga asylsökande med arbetsgivare kom inte från någon myndighet utan föddes på asylboendet Restad gård, bland flyktingarna själva. De bildade, med stöd av frivilligorganisationer, gruppen Support och kunde efter en inventering konstatera att Restad utöver ett antal läkare, ingenjörer och hantverkare också hade ett 40-tal lärare."
Kram,
Nina
söndag 29 november 2015
Inlärningsteorier
Det är inte så lätt
att komma in i en diskussion när tekniken strular varje gång vi ska ha möte, det
tar så lång tid för att komma igång. Sen tar det också lång tid för att förstå
hur saker och ting ska funka och att alla gruppmedlemmar hänger med som t.ex.
senaste Hangouts on Air .
Vilket av dessa inlärningsteorier skulle passa mina elever?
Det var en av våra diskussioner i gruppen. Vad ska vi använda utav dessa lärande perspektiv för att så många elever så möjligt ska få en bra inlärningsmetod?
Det är tyvärr svårt att bestämma sig för endast ett perspektiv, i varje perspektiv finns det både för och nackdelar.Sen är det så att vi är olika och vår inlärning sker på olika sätt.
För vissa av oss räcker det att delta på en föreläsning medan andra behöver flera andra redskap för att få i sig samma kunskap . Det beror även på mognaden också, barnen kan vara i olika stadier. Alltså går inte att bestämma ett perspektiv på rak arm . Vissa funkar bättre i grupp andra ensamma . Ämnet, tidpunkt och rum kan också spela en stor roll . Därför finns det många faktorer att ta hänsyn till. Men vi ansåg efter ett tag att vi kanske ska ta det bästa av varje perspektiv för att gynna eleverna.
Belöningssystem …
Kan det vara så att dessa killar inte bryr sig om belöningen eftersom det inte var för deras ålder, att de är för gamla för belöning?Finns det någon åldersgräns för belöning ?
”Learning by doing”
Pragmatism som är kopplat till elevens
verklighet innebär att lära sig genom praktik och att har en
demokratiskt utbildning. Pragmatism är i kortfattad form om att
teori och praktik går hand i hand. Som John Dewey sa ”learning by
doing”
Men hur viktigt är det egentligen att
har praktik med i skolan? Enligt mina åsikter så är det jätte
viktigt. Jag själv har haft många problem under mina tidigare år i
skolan eftersom jag har svart att koncentrera mig under en längre
tid för ett ämne. Detta innebär att jag ofta tappa fokus och inte
uppnå till de önskade målen.
I dem första 7-åren i skolan besökte
jag en tyska skola. Skolan jag besökte hade många regler, ämnena
var allt teoretisk, vi fick inte göra någonting själv. Inte heller
fick vi prata under lektionstiderna, vi kunde inte byta ut tanker
eller funderingar. Som ett exempel är att när vi hade Biologi,
Fysik eller Kemi, fick vi aldrig experimentera själva. Det var
alltid läraren som var längst fram, läraren visade till hur en
experiment gick till och vad som hände, men eleverna fick bara sitta
på sina platser och skriver labbrapport. Jag själv upplevde detta
ofta som tråkigt och att jag inte kunde hänga med i vad läraren
gjorde eller sa. Till slut förde det till att mina betyg blev allt
sämre och jag fick går på extra hjälp. Jag kan tyvärr inte
säger om det skulle kunna har blivit bättre genom extra hjälpen
för vi flyttade till Sverige ganska snart. Men jag har många
kompisar som inte klarade sig genom skolan på grund av de inte klarade av dessa ämnen.
Här i Sverige var det mycket
annorlunda. Eleverna fick göra experiment själva och jag kände att
jag helt plötsligt förstådd vad som hände. Även om min svenska
inte var det bästa och trots att jag i början inte vågade att vara
med lärde jag mig snabbare och bättre. Här kan jag också tillägga
att mina betyg började bli mycket bättre än de jag hade fått med
mig ifrån Tyskland. Nu när jag är äldre vet jag att praktiken och
känslan av att får vara med väckte mitt intresse för att lära
mig ny kunskap. Genom praktiken kom jag också ihåg det jag gjorde
för att händelserna fastnar bättre i minnet än bara massor ord.
Jag kan inte säger om att alla borde
hålla med mig, inte heller kan jag vara till hundra procent säkert
att praktiken verkligen utgjorde så mycket för mig men jag är
övertygat om det. Samtidigt vet jag att alla lär sig på olika sätt
men jag tycker att det är viktigt att ger alla möjligheten till att
får försöka olika sätt på hur de lär ny kunskap på det bästa
sättet.
onsdag 25 november 2015
Guldstjärnor och straff
Under det sena sextio talet kom
den behavioristiska psykologin att påverka våran pedagogik i skolan, speciellt
tack vare B.F Skinner vars arbete visade sambandet emellan motivation, belöning
och inlärning. Jag tycker att denna del av den behavioristiska psykologin är en
bra influens i skolan, känner ju igen mig själv att motivation och belöning kan
hjälpa mig när jag försöker lära mig något. Till en tenta till exempel blir ju
motivationen att överpluggar man nu men klarar detta första gången tack vare
det får man inte en omtenta som hänger över axeln som en gam och belöningen
blir då mitt godkända betyg tack vare den tid jag lade ned på att plugga.
Med barn kan det räcka med att de
får en guldstjärna var gång de gör något extra bra eller snällt eller om de
till exempel gör sina läxor. Guldstjärnan blir ju på så vis både en motivation
men också en belöning.
Bra beteende och intresse för att
lära sig ska ju belönas, eller hur?
Det tycker jag iallafall och
denna del av kursen fick mig att komma ihåg något som än idag förbryllar mig. I nian prao:ar ju man och jag hade valt att prao:a på ett lågstadium i klass två.
Läraren verkade ganska trevlig, barnen i klassen var snälla och jobbade bra.
Sen kom matten, de alla skulle ha gjort ett antal uppgifter som läxa över
helgen och en pojke hade jobbat vidare utöver de matteuppgifterna. Han såg rätt
stolt ut när han visade det, jag hade just tänkt berömma honom när lärarinnan
skällde ut honom. Hon skällde ut honom för att han jobbat vidare och
bestraffade honom – han fick sitta kvar på rasten och göra extra uppgifter. Jag
tyckte det var vidrigt gjort och tillsammans med den då ledsna pojken hjälpte
jag honom att bli klar snabbare så att han kunde gå ut på rast.
Tycker ni att det var rätt av
lärarinnan att bestraffa pojken?
//Fanny
söndag 22 november 2015
Personliga erfarenheter av olika metoder för lärande
I min uppväxt har jag upplevt två olika skolsystem. I Tyskland gick jag den 6-åriga grundskolan för att sedan i 7:e klass påbörja
gymnasiet (vi blev indelade efter 6:e klass där det i stort sätt bestämdes
elevernas framtid). Katederundervisning var det som gällde, vi fick ställa oss upp på morgonen bakom vår stol och säga: Guten morgen
Herr/Frau XXX, elever fick lämna
klassen om de var störande och kunde få sträck för dåliga beteende i "klassboken" (kunde leda till skolförflyttning), man fick gå om ett år om man hade för dåliga betyg och läxor, prov och andra förhör var inget konstigt. Betyg fick man inte bara för ämneskunskaper, utan även för muntligt deltagande, handstil eller uppförande. Dessutom jämfördes man alltid med sina klasskamrater i den så kallade klasspegeln och varje läxförhör eller prov var tvungen att skrivas under av vårdnadshavare. Här
lärde jag mig en rädsla för auktoriteter. Hierarkier var väldigt
märkbara. Och jag måste erkänna att jag fortfarande har stor (negativ) respekt för
lärare/kursledare och andra som är över mig i ”hierarkin”. De där plötsliga
förhören som gjordes framför hela klassen på tavlan sitter djupa (jag var blyg och hatade att behöva tvingas prata framför andra).
Sedan kom jag
till Sverige och började högstadiet och sedan gymnasiet
här i Falköping. Det var ett helt annat skolklimat! Det var mycket större
fokus på elevdemokrati och grupparbeten var vanliga. Läraren kändes närmare oss
elever. Jag älskade på gymnasiet de olika elevföreningar där vi som elever fick vara aktiva och planera olika föreläsningar, demonstrationer, samarbeten
med andra grupper, osv. Och jag kommer fortfarande ihåg att jag som elev fick
delta vid utvecklingssamtal – i Tyskland var det bara med lärare-föräldrar, som elev hade du ingen större makt än att slå dig fram med bra betyg. Sedan
vet jag om att jag när jag hade kommit till Sverige kände jag att jag kunde glida lite igenom skolgången, utan större ansträngningar - som kanske inte var så bra. Mina föräldrar tyckte väl ofta att jag pluggade för lite
då, haha. De olika skolmiljöerna har präglat mig starkt ända framtill nu! (Det här är mina personliga minnen, så det är inte helt objektivt! Och vissa saker kan jag tycka var bättre i tyska skolan, vissa i den svenska. Och nu såhär tio år senare har det säkerligen ändrats mycket i båda länder igen.)
Jag
personligen tror mycket på den socialkulturella teorin, samtidigt som jag tror att alla
teorier har sin poäng och bidrar till olika viktiga aspekter i undervisningen.
Dessutom tror jag att det är viktigt att inte fastna i en viss idé/teori/praxis,
utan att en måste ha kvar sund förnuft och känna av vad som faktiskt fungerar i
de olika sammanhangen, med de olika eleverna. Men ett för strikt skolmiljö tror
jag inte på. Elever ska tycka det är roligt att gå till skolan, förstå att de
lär sig för livet, inte vara rädd för de vuxna och vara med att skapa sin ”arbetsmiljö”.
Vad tycker ni?
Sedan kan jag tycka det är spännande att se hur samhällsutvecklingen kan speglas i de
olika teoriers utveckling. Som att Behaviourism kom igång när Darwin kom med sin
evolutionsteori som Säljö skriver i Lärande, Bildning, Skola. Eller när andra
världskriget tog slut och lärandeteorier från USA tog fart där demokrati och
gemensamt lärande fick allt mer ta plats. Samtidigt som det kan iakttas att de
olika teorier byggdes på varandra eller hur olika nya teorier bildades genom
att motbevisa tidigare idéer. Spännande tycker jag!
/Nina
Ps: Och här en liten länk till förra veckans tema: inkludering och specialpedagogik https://www.youtube.com/watch?v=BmsUMaBJZMw
söndag 15 november 2015
Ska alla barn inkluderas, kan det inte vara bättre att exkluderas för att klara undervisningen?
Denna vecka har vi i grupp 13 diskuterat bland annat
detta med att nu ska alla barn inkluderas i den ”vanliga” klassen. Men passar det alla? Vi tror inte det.
Att hamna i
en mindre grupp eller kanske bara en elev med en specialpedagog kan göra
underverk för just den eleven om man ser till dess behov. Tidningspojken
exkluderades för att senare inkluderas i sin klass. Att arbeta helt själv med
en specialpedagog gjorde att denna pojke fick lära sig att leka, och så
småningom även kunna leka med andra barn och tillslut klara av att vara med
sina klasskamrater i en stor grupp. Detta
kan även orsaka att eleven känner utanförskap, det är en svår sak att ta
ställning till. Samtidigt så får eleverna i den större gruppen svårt att arbeta
om det finns en elev som ska inkluderas trots att behovet finns för
undervisning i mindregrupp. Det går att vända det på många olika sätt men som
lärare ska man inte vara rädd att vända för och nackdelar mot varandra och se
till barnets bästa.
När jag läste om Morgan Allings uppväxt i Kriget är slut fick jag både kalla kårar
och rysningar i hela kroppen. Att han klarade det, han gör skäl för namnet
maskrosbarn. Hur kan samhället låta ett barn växa upp på detta sätt? När man
läser boken så inser man vilken otrygg uppväxt han haft, socialen ljuger för
att han ska vara följsam. Han var verkligen i behov av att inkluderas i klassen
inte skickas ut till sin bänk i korridoren när han gjorde nått han inte fick.
Min uppfattning är han var i behov av uppmärksamhet. Men vart går gränsen?
Morgan försökte att bli omtyckt genom att spela över, någonstans måste man ge
barnen en trygg grund att stå på.
/Johanna Palmgård
Morgan Allings bok
Boken handlar om Morgan
och hans lillebrors fruktansvärda uppväxt. Hur mammas alkoholmissbruk drabbade
familjen att som barn somna orolig och inte veta hur morgondagen skulle se ut eller om man mitt i natten skulle vakna av bråk utifrån köket . Syskonen
blev placerade på barnhem och olika foster hem. Socialen ljög för barnen om hos
vem de skulle bo och man delade tillslut på syskonen.
Hur påverkar detta barns
förtroende för de vuxna? I Morgans fall vågade han aldrig berätta för socialen hur han egentligen hade de, han ljög.
Det är viktigt att man
som barn har en trygg plats att vara på och känna att det finns vuxna runt omkring sig som faktiskt bryr sig. Det gäller både i hemmet och i skolans miljö. En
vuxen att luta sig emot när man känner sig nedstämd eller bara vill ha någon
som lyssnar och faktiskt bryr sig är viktigt.
Jobbet som lärare är inte
bara lära ut kunskap det är även viktigt att se till sina elevers bästa och få
barnen att bygga upp sin självkänsla. En god relation mellan läraren och eleven
vinner man mycket på, för att få respekt måste man ge respekt. Jag skulle
säga att bara stanna upp och vara en god lyssnare kan ge mycket.
I Morgans fall verkade
det som om ingen ville se eller höra hur det faktiskt var med honom, Vuxna människor som
blundade för problemen istället för att hjälpa till, det är tragiskt. I den ena foster familjen
blev han riktigt illa behandlad och till och med slagen men som tur var kom han till en familj som verkligen kämpade för att Morgan skulle få det
bra.
Trots hans uppväxt
lyckades han i livet, men det är långt ifrån alla som gör.
//Emma
onsdag 11 november 2015
Därför har vi världens viktigaste yrke ....
Idag var jag och en klasskamrat från
min lärcentra Årjäng på karriärveckan på KaU.
Det
var två givande föreläsningar som vi var med och lyssnade på.
Ett intressant citat som föreläsare tagit med på presentationen är:
" När du studerar framgångar blir du bra på att skapa dem"
Vad behöver vi som lärare? Jo vi behöver bygga en god relation till varje elev, bygga trygghet, se till att eleven fortsätter växa och blicka längre fram, att vara lyhörd och låta eleven vara den professionella och jobba utifrån hens förväntningar kan vi komma långt.
Dalton Sherman, en pojke på 10 år som säger i sin video tydligt att vi lärare ska tro på eleven att vi ska vara med och stötta elever, inkludera dem i våra lektioner och bidra med en relation för att eleven ska lyckas. För om vi tror på eleven att hen kan lyckas och prestera sitt bästa kommer eleven att nå målen och lyckas.
Taylor Mali: What Do Teachers Make? är en annan intressant film värt att se .
Må väl =)
tisdag 10 november 2015
Barnens brev till statsministern
Det här är bara ett litet extra inlägg som inte har någonting med temat Specialundervisning att göra. Men jag blev så otroligt glad över hur smarta
barn är och vilka fina brev de har skrivit till statsministern Stefan Löfven. Och
om vi tänker på att värdegrunden ska förmedlas i skolan är ju det här ett sätt
som vi lärare kan behandla begreppet demokrati på: att skriva brev till exempelvis
statsministern och göra på så sätt våra röster hörda och berätta vad en tycker, tänker och undrar över - för att sedan tillsammans i klassen
analysera/diskutera svaret som förhoppningsvis skickas tillbaka. Sedan har det
kanske ingen större direkt påverkan, men i alla fall.
Och mest av allt tycker jag att det var så fina brev som kanske kan sprida lite hopp i
denna mörka tid (och nu syftar jag inte enbart på höstmörkret utan även på allt det
som just nu sker runtom i världen och även här i Sverige). Tänk om alla skulle tänka
så som dessa barn: att vi helt enkelt ska vara medmänniskor som ser andra människor som människor och inte som hot.
Så om den uppväxande generationen är såhär klok så ser i alla fall jag framemot framtiden!
Så om den uppväxande generationen är såhär klok så ser i alla fall jag framemot framtiden!
/nina
(länken hittas genom att ni trycker på ordet brev som är fet och kursiv i texten)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)