Under det sena sextio talet kom
den behavioristiska psykologin att påverka våran pedagogik i skolan, speciellt
tack vare B.F Skinner vars arbete visade sambandet emellan motivation, belöning
och inlärning. Jag tycker att denna del av den behavioristiska psykologin är en
bra influens i skolan, känner ju igen mig själv att motivation och belöning kan
hjälpa mig när jag försöker lära mig något. Till en tenta till exempel blir ju
motivationen att överpluggar man nu men klarar detta första gången tack vare
det får man inte en omtenta som hänger över axeln som en gam och belöningen
blir då mitt godkända betyg tack vare den tid jag lade ned på att plugga.
Med barn kan det räcka med att de
får en guldstjärna var gång de gör något extra bra eller snällt eller om de
till exempel gör sina läxor. Guldstjärnan blir ju på så vis både en motivation
men också en belöning.
Bra beteende och intresse för att
lära sig ska ju belönas, eller hur?
Det tycker jag iallafall och
denna del av kursen fick mig att komma ihåg något som än idag förbryllar mig. I nian prao:ar ju man och jag hade valt att prao:a på ett lågstadium i klass två.
Läraren verkade ganska trevlig, barnen i klassen var snälla och jobbade bra.
Sen kom matten, de alla skulle ha gjort ett antal uppgifter som läxa över
helgen och en pojke hade jobbat vidare utöver de matteuppgifterna. Han såg rätt
stolt ut när han visade det, jag hade just tänkt berömma honom när lärarinnan
skällde ut honom. Hon skällde ut honom för att han jobbat vidare och
bestraffade honom – han fick sitta kvar på rasten och göra extra uppgifter. Jag
tyckte det var vidrigt gjort och tillsammans med den då ledsna pojken hjälpte
jag honom att bli klar snabbare så att han kunde gå ut på rast.
Tycker ni att det var rätt av
lärarinnan att bestraffa pojken?
//Fanny
Jag tror att läraren i fallet du beskrev gjorde mer skada än nytta. Varför bestraffa någon som är duktig och visar framfötterna?!! Är det för att vi lever i Sverige och ingen får "sticka ut" och vara duktig?
SvaraRaderaJag tycker självklart att hon skulle snarare uppmuntrat honom och berömt honom för att han var duktig, för att så sätt ge den livslånga lusten till lärande. Hon snarare kapade hans lust till att fortsätta lära sig genom att såga av honom vid fotknölarna.
Vi lärare, eller blivande sätter grunden för barn och elevers självkänsla och självförtroende och det vi gör och säger kommer att sätta spår i dem, därför måste man vara extra försiktig och hela tiden vara medveten om det.
Tack för ett givande inlägg Fanny! Du belyser det du upplever som positivt med behaviorismen, och jag tror det är så man ska se på saken. Den delen är viktig. Jag tror att det skapar en viktig balans för en elev som först anstränger sig och ger något i form av ett resultat, och då kommer det goda tillbaka som en belöning. Balansen i det är viktig att ha i en relation till en elev. Det senare med bestraffningen från lärarinnan, tappar jag hakan över ärligt talat. Vad uppnådde hon med det här beteendet tro? En besviken kille som kanske valde att strunta i att anstränga sig framövber. Jag skulle gärna vilja se in i hjärnan på lärarinnan..vore kanske givande..
SvaraRaderaSkärmande att en lärare får skälla ut en elev för att hen har varit duktig och jobbat på, hen jobbade säkert på för att det var kul att räkna matte. Jag hoppas att denna läraren var ett undantagsfall. Jag tror att belöning ger oss moroten att fortsätta att bli bättre och vilja nå längre i vår utbildning redan från början.
SvaraRaderaJag håller med dig om att belöning och motivation av olika slag bör finnas i varje klassrum. Jag tycker att det är viktigt att man som lärare försöker på bästa möjliga sätt har en dialog med sina elever och försöker hitta vad dem anser är en bra morot, för att i sin tur höja sitt engagemang i skolan och prestera bättre. Att hitta en lösning som fungerar i varje klass är en utmaning som nog kan ses som en balansgång för många lärare. Angående situationen med läraren så anser jag att läraren handlade helt fel, håller med kommentarerna här ovanför att man istället skulle uppmuntrat och berömt eleven för hans insats och försöka se det positiva i situationen.
SvaraRaderaBehaviorismen i alla ära, om det handlar om hunduppfostran och möjligtvis potträning av småbarn. Men är det verkligen slutresultatet av barns arbete som vi skall belöna? Vad lär dom sig av det? Jo dom lär sig att det är viktigast att prestera bäst och att vara smartast. Vad händer då med de barn som är lågpresterande eller helt enkelt bara ligger på medelnivå? Kan man med behaviorismen belöna barn som inte klarade sin uppgift? Nej det gör man inte, räknas då inte elevens prestation?
SvaraRaderaVad vill jag då säga med det här, jo att det helt enkelt inte är slutmålet vi skall belöna utan vägen dit. Hur mycket arbeta har eleven lagt på detta, hur engagerad vad hen, kämpade hen hårt? Det är processen som sker på vägen som är det viktiga, det är den som skall belönas.
Men det är bara vad jag tycker :)
//Jeanette
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag kan inte annat än att hålla med om ditt inlägg. Barnen blir ju naturligtvis mer motiverade att lära sig om man berömmer dem. Som du skriver behöver det ju inte vara några stora saker utan att det räcker bra med en guldstjärna för att de ska bli glada och motiverade att fortsätta. När vi kommer till detta med bestraffning så är det verkligen svårt att förstå hur läraren i ditt exempel tänkte. Varför skulle han bli bestraffad för att han varit duktig? Jag hoppas verkligen att denna lärare är ett undantagsfall!
SvaraRaderaJag håller med dig om det du har skrivit och några kommenterat, att belöning och motivation kan vara två bra redskap vid inlärning. Jag tror att det är både lättare och roligare för en elev att lära sig något om denne känner sig motiverad att göra det. Om belöning då är ett sätt att få eleven motiverad på så tycker jag det är bra. Det behöver inte vara någon stor sak, utan till exempel en guldstjärna som du skrev. Det viktiga är att inte allt belönas med en guldstjärna för då tappar det sin glans och motivation tror jag. Det blir även fel om eleven skulle få förväntan att alltid få en belöning då denne gjort något bra. Jag tror även att det är viktigt det som Jeanette skrev ovan att man inte bara kan ge belöningar för resultatet, utan att man även måste uppmuntra eleven på vägen dit.
SvaraRaderaNär det gäller exemplet med läraren så tycker jag att läraren handlade fel. Jag tror att detta kan påverka eleven negativt på så sätt att eleven kan få svårare för att våga visa framfötterna igen.
Intressant diskussion! Ni kanske har sett filmerna på lärarbloggen? Där pratar Carol Dweck om att det är viktigt att belöna ansträngningen och inte endast resultatet. Filmen påminde om något jag tänkt på många gånger förut. De är inte alltid resultatet som är det viktigaste. En kompis till mig hade stora problem med att spela musik. läraren sa att hon skulle klara av att ta vissa ackord för att bli godkänd. och hur mycket hon än försökte så gick det inte tillslut tröttnade hon och skolkade för hon visste att det spelade ingen roll hur mycket hon gick på lektionerna eller hur mycket hon försökte hon skulle ändå bli underkänd, hon tyckte det var viktigare då att plugga andra saker. Samma sak i Idrott jag vet att vi hade krav på att man skulle springa vist fort eller simma vist långt för att bli godkänd men om man var 5 sekunder sen eller 10 meter kort så blev man underkänd. Alla har inte samma förutsättningar och kanske kan det vara bättre att ge dom betyget "not yet" eller på väg mot godkänd istället för att trycka ner dom och säga att de är underkända.
SvaraRaderaSen det du skriver om pojken med matten låter ju helt galet. Där kan man ju prata om att förstöra någons lust att gå i skolan. Den läraren hade säkert sina anledningar men jag anser ju att handlandet var felaktigt och att ett positivt beteende ska belönas och inte bestraffas. vi uppfostrar inte militärer som endast ska följa order utan att kunna ta egna initiativ är viktigt och viljan att lära ska som sagt inte bestraffas!