En kort artikel från svt om näthat och mobiler.

Jag läste precis detta och tänkte att ni andra kanske också tycker det är intressant:

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/destruktiva-trender-bland-unga-pa-periscope 

Ja, det här kommer vi nog möta mycket i framtiden... Hur ska vi hantera det? Mobilförbud? Samtal? Vad tror ni hjälper? Och tänk vad mycket vi inte ens vet om att det finns! Jag har aldrig hört talas om periscope...

Ha det gått! 

ps: och det här gick igår på "Lärarrummet: UR" i P1 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/669206?programid=4421. Tänkte det var intressant för vår inlämningsuppgift: lärande genom lek (för förskolan, men ändå).

Jämlikhet vs. rättvisa

Gruppens diskussion efter föreläsning var bl.a. om jämlikhet.

Hur mycket gynnar det eleverna?
Visst alla barn är lika värda det är vi helt och hållet överens om . Men ska alla behandlas lika så blir det inte rättvist. För som vi vet så är alla barn olika och deras personlighet skiljer sig mycket mellan varandra.

Det här en bild som har cirkulerat runt på Fb J På bilden ser man tydligt skillnaden mellan jämlikhet och rättvisa.
om vi ska vara jämlika och alla får samma förutsättningar ger det oss olika resultat, vilket leder till att några elever inte syns så mycket på bild . Det blir inte jämlikt i slutändan. Men om vi vänder på det och utgår från elevernas olika förutsättningar och utifrån den ta fram den hjälpen/stöd som eleven är i behov av blir det mer rättvisst tycker jag och de vi strävar efter är att alla får samma resultat .
Hur tolkar du bilden?

Alla i gruppen kom fram till att vi ska se individen och inte könet.
Fråga är varför vi ska hacka upp oss hela tiden på att alla är lika, för det är vi inte och då menar jag genetiskt. Hur många kvinnor finns det inom brandman branschen, tror du?
Hur många kvinnor har klarat de fysiska testen . Om vi antar att den kvinnliga sökande får stöd och skippar testen, tror ni att hon klarar av jobbet?

Enligt kommunals hemsida 2011 var 3,1 procent av de heltidsanställda brandmännen kvinnor .

Om ni har följt den senaste julkalendern så har ni väl lagt märke till hur jämställdhet har förändrats med tiden, så jag är väldigt tacksam till alla kvinnor som har kämpat för att få mig att stå där jag är nu =)

Tack för mig 
/Sheima

Lärande på olika sätt

Min dotter har undervisning i skolskogen där de gör saker kopplat till lärande från årskurs 4 och i årskurs 6 gör de en kolmila som avslut. När jag gjorde min serie tänkte jag på att det är ett bra att använda sig av praktiska moment ute för att skapa en rolig och lärorik undervisning.

Den laborativa delen

När jag jobbade på en skola  med  åk 1 så hade dem  temat vatten inom No ämnet. Eleverna skulle lära sig om vattnets kretslopp, dess olika former och som avslutning på temat fick de även utföra några experiment där vattnet var i centrum .

Varför jag valde just denna seriestripp var för att eleverna fick själva experimentera , sätta ord på utförandet och även förklara varför det blev så här.
När  eleverna  själva förklara med egna de gjort eller utövat,  fastnar kunskapen lättare i hjärnan  dessutom ger det eleverna mer lust lära när man väl förstår vad det går ut på =). 

John Dewey är filosofen som närmade mellan teori och praktik, han anser att man inte kan lära sig endast genom läsning och teori utan att man måste vara i en handling eller genomföra den (Lundgren, Säljö, & Liberg, 2014, p. 239) . Teorin Learning by doing går ut på att eleven står i centrum, att praktiken kan tillsättas med studier för att förenkla för eleverna att ta till sig kunskap (Säljö, 2014, p. 288). Dewey såg gärna att eleverna engageras i aktiviteter där det krävs ett samarbete för att komma fram till en lösning. Lärarens uppgift blir så att stimulera tänkandet och vara till hands för att stötta eleverna (Phillips & Soltis, 2014, p. 89).

Jag som lärare tycker att den praktiska delen är en komplement till den teoretiska , då får eleven en bättre bild på undervisningen/temat eller vad lärandet gå ut på.  

Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur.

Säljö, R. (2014). Den lärande människan. In U. P. Lundgren, R. Säljö, & C. Liberg (Eds.), Lärande, skola, bildning : [grundbok för lärare] (pp. 251–309). Stockholm: Natur & kultur.

Samarbete lönar sig

Ibland blir man vald att jobba med någon man inte kommer överens med och trots det ska man kunna utföra en uppgift. I detta fall valde jag att låta läraren para ihop José (i rosa tröja) och Oskar (grön tröja) vilket visade sig fungera i detta fall då pojkarna klarade av att utföra uppgiften trots sina problem.


I Perspektiv på lärande i kapitlet angående det sociala perspektivet uttrycker John Dewey hur viktigt det är med kommunikation för lärandet, vilket går in i denna situation. För att kunna utföra uppgiften var pojkarna i detta fall tvungna att för stunden glömma sina skiljaktigheter och kommunicera så att de kunde utföra uppgiften.


Vad kunde läraren i detta fall annars gjort för att förbättra pojkarnas relation?

Behaviorismen där belöning har stor betydelse. Den här teorin kan vi lätt hitta i skolan i form av beröm eller en guld stjärna i matteboken. När jag läst i boken "utvecklingspsykologi" om behaviorismen menar de att de konsekvenser vi människor får har betydelse för hur det går för oss. Så om läraren alltid ger eleven beröm för det rätta svaret eller de fina resultatet på matteprovet leder de till ett bra lärande? eller kommer eleven kanske tro att hen kan tillräckligt och inte behöver plugga lika hårt till nästkommande prov?

Fint och viktigt!

Här en liten krönika som enligt mig är väldigt läsvärt och viktig!
http://www.tranastidning.se/article/patricia-franzen-varfor-maste-barn-ta-plats/

Learning by doing - seriestripp

Ja, hur kan vi få eleverna att bli nyfikna att ta till sig kunskap? Hur kan vi motivera de till att vilja lära sig saker? 

Jag utgår ifrån John Deweys (1859-1952) teori ”learning by doing” – där det teoretiska närmar sig det praktiska. Han menade att man först kan komma till verklig insikt genom handling. Genom att praktiska inslag kombineras med teoretiska kan man dessutom nå ut till fler elever med sina olika förutsättningar för lärande.(Lundgren, Säljö, & Liberg, 2014, s. 239, 288) För några elever kan det vara svårt att lära sig enbart genom att lyssna, utan behöver se och läsa det som presenterats för dem, åter andra på ett helt annat sätt – vilket visar vikten ut av olika inlärningsstilar (Hwang & Nilsson, 2011, s. 261). Även kreativitet kan bidra till att stimulera, skapa förutsättningar för funderingar och eftertanke, för att uppnå aha-upplevelser (Hwang & Nilsson, 2011, s. 273).

Det finns även forskning på att det existerar ett samband mellan kunskapsöverföring och aktiv lärande, kanske eftersom problemlösning blir mer konkret. Det kan även kombineras med att man först studerar något teoretiskt, för att sedan undersöka det i ”verkligheten” (Phillips & Soltis, 2014, s. 130). I Michael Coles studier har det även visat sig att eleverna kan utnyttja resurser i omgivningen för att lösa problem eller utföra uppdrag, vilket jag tolkar som att även exempelvis skolgården eller en skog i närheten kan vara en sådan resurs. Det är så kallad situerad lärande, där lärande sker i naturliga situationer som aktiverar och engagerar (Phillips & Soltis, 2014, s. 98).När elever får möjlighet att undersöka och vara aktiva forskare tillsammans, samtidigt som de får möjlighet och tid att undersöka och diskutera, så kan det optimera lärande(Phillips & Soltis, 2014, s. 83)

Jag tror som läraren i seriestrippen att man kan använda sig utav praktiskt lärande, ute på plats och i verkligheten. Att det kan bidra till större nyfikenhet, aktivt lärande och samarbete mellan eleverna. Det kan kanske även bidra till en ökat förståelse och möjlighet att på flera olika sätt använda sig av kreativa inslag i undervisningen! Ett exempel på detta kan vara utomhuspedagogik.

Gott nytt ÅR till er alla!

Referenser:

Hwang, P., & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och kultur.

Lundgren, U. P., Säljö, R., & Liberg, C. (2014). Lärande, skola, bildning : [grundbok för lärare]. Stockholm: Natur & kultur.

Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur.

Nu är det jul igen

Dan före dan före dopparedagen sitter jag här och skriver ett blogginlägg. För många barn är julen bland det roligaste som sker under hela året, vi pysslar i skolan och går luciatåg. För många barn är varje dag, varje pyssel, varje julsång ett steg närmare den bästa dagen på året – men för andra är det ett steg närmare den värsta dagen på året. 

För alla barn har det inte bra ställt hemma – deras föräldrar tjänar kanske inte så mycket så de har råd att fira jul, en av eller båda av föräldrarna kan ha något form av missbruk kanske. För de är varje pyssel och julsång en påminnelse om ett trauma som skett eller kontinuerligt sker varje år. Det här gäller inte bara julen utom det handlar ju om diverse högtider så som alla hjärtans dag, påsk och halloween till exempel. Vi målar upp det som att högtiderna är perfekta, underbara men för många barn är det tvärtom och ändå måste de pyssla med de andra barnen för att det förväntas så av dem.

För de barnen är den här tiden i skolan väldigt jobbig, speciellt eftersom de får bevittna hur andra barn har det bra eller hur det vet att deras julaftons morgon kommer vara fridfull medan för de barnen som har det svårt kommer den morgonen kanske vara fylld av gnolande magont från ångest eller oro. Det väcker då en frågeställning i mig – hur ska man som lärare kunna se dessa elever? Ler de mindre, blir de mer tysta eller agerar de aggressivt och bråkigt när de annars är så lugna?

Om man som lärare då vet eller upptäcker ett eller flera sådana barn finns i klassen vad har vi då för ansvar för dessa barn? Vad kan vi gör för dem?

//Fanny

Baka baka en liten kaka

Hej kära läsare

Grupp 13 planerar en lektion för årskurs 5 inom ämnet matematik.  Ett av de strävande målen enligt läroplanen är att eleverna ska kunna jämföra, uppskatta och mäta bl.a. volym och massa . De digitala verktygen som eleverna kommer att använda sig av är informationssökning via nätet, iPads för att spela in hur de har gått tillväga för att baka kaka och därefter så sker redigeringen via Windows Movie Maker.

Syftet med denna uppgift är att ha en varierande lektion där eleverna får större inblick att vi använder oss av matematik dagligen som t.ex. måttsatser och massa. Lärandet kommer ske på olika sätt som t.ex. att söka information, följa instruktioner men även förklara med hjälp av de matematiska begreppen och egna ord när det är dags för inspelning.

Lektion 1
Introducera det nya temat, återkoppling och förkunskaper . Vad kan eleverna sedan tidigare och hur mycket kommer de ihåg. Vi tar en genomgång för att fräscha upp minnet sedan delas klassen i grupper för att påbörja informationssökning efter recept.

Lektion 2
Lektionen börjar med att ha en genom gång hur man redigerar med hjälp av Windows Movie Maker. Därpå får grupperna sätta igång med att skapa fram receptfilm och baka , då har vi konceptet learning by doing .

Lektion 3
Nu var det dags för varje grupp att redovisa sin film för sina klasskamrater, som efterföljs av en diskussion och avslutas med att varje elev får fylla i en utvärderings enkät . 

Det var grupp 13´s planering hur man tillämpar matematik i verklighet .

Nu när du sett och läst vår planering, hur skulle du som lärare kunna tillämpa matematik för att väcka intresset för dina elever för att inse att vi använder oss av det dagligen? 

Kritiskt tänkande och problematisering, viktigt enligt mig!

(Börja eller avsluta gärna med att läsa denna debattartikel: Dagens nyheter och fundera över vad du tycker och tänker! jag kommer provocera lite i detta inlägg, men det för att få igång en debatt. och som ett utlopp för alla mina ihopsamlade tankar under veckan.)
 

Jag har funderat mycket över digitala verktyg och datoranvändning i skolan den här veckan. Det började med att jag blev fundersam efter måndagens föreläsning - att det inte alls ställdes några kritiska frågor om vad det gör med barn att sitta framför en skärm hela dagarna, vad som händer med det sociala och mellanmänskliga livet, hälsoaspekter och vad händer med barnens integritet om de är med på bloggar, facebook eller google? Vad gör man med föräldrar som inte vill att deras barn ska finnas på internet, ägas av google? (Jag vill egentligen inte heller vara med på/i google och tycker det är problematiskt att vi studenter ”måste” det, så då skulle jag verkligen inte vilja att mina (inte existerande) barn tvingas till det - de som inte får ta ett aktivt ställningstagande). Och borde barnen inte någon gång om dagen vara fria från ”skärmen”? Och kan skolan kräva av eleverna att äga smartphones, när föräldrarna är emot detta (speciellt i så unga åldrar)?

Sedan läste jag på lite om de olika digitala verktyg och kan förstå poängen. Jag gjorde verkligen det! Det kan vara ett bra kompletterande hjälpmedel, absolut! Och jag tycker också att barn ska lära sig att använda datorer och få tillgång till det breda utbudet som finns. Men jag är ändå fortsatt försiktig och lite kritisk inställd och vill gärna se mer forskning på verkliga positiva/negativa effekter på lärande. Och jag står fast vid att allt måste problematiseras, för det finns ALDRIG bara en sida av ett mynt.

Det existerar faktiskt problem med internet. För några år sedan gick man ut med att TVÅ googlesökningar kräver ungefär lika mycket energi som att koka en kopp te. Och att IT-sektorn, inklusive allt, är ungefär en lika stor miljöbelastning som världens alla flygresor (Sverigesradio, Artikel 1). Samtidigt som nyare forskning från KTH visar att datoranvändning i Sverige enbart ligger på 1,2 % av de totala utsläppen och att den även kan bidra till att skära ner på andra utsläpp (om vi jobbar hemma, osv)  (KTH). Så saker har kanske förändrats. (Som jag har förstått det är det extremt svårt att veta hur mycket ITsektorn drar egentligen för det var extremt svårt att hitta fakta om det).

Men vi har även sett problem med föräldrar som försvinner i sina telefoner vilket kan påverka barnen negativt (Sverigesradio Artikel 2, Svenska Dagbladet) och att unga drabbas av falsk närsynthet  av sina smartphones, dock inte av läsplattor (Sverigesradio Artikel 3), men att läsplattor i sin tur kan ge paddnacke (Sverigesradio Artikel 4). Och vi måste även fundera över vad vi vill ha för socialt samvaro i framtiden. Närhet och kramar är viktiga, tex har forskning visat att barn som inte kramats av sina föräldrar under sin uppväxt kan påverka deras vuxna emotionella liv negativt (Sverigesradio Artikel 5). Ett till problem är att vi rör oss allt mindre, fast våra kroppar fortfarande är byggda för att röra sig lika mycket som för längesen (Närhälsan). Dessutom har undersökningar visat att social media kan vara mer beroendeframkallande än tobak och alkohol och orsaker stress och sömnlöshet (Dagens Nyheter). Och om du söker på offline retreat eller digital detox får du massa träffar - säger det inte ganska mycket? Så det finns problem som vi måste fundera över, även om miljöpåverkan inte är så stor längre och även om datorer och internet har extremt många fördelar. 

MEN jag hittade även det här: – Vi ser att användningen av mobiler, datorer och läsplattor ändrar på hjärnans funktioner. Om barnen använder tekniken i en lärande miljö så är det bra för hjärnan, det utvecklar den, säger han. och att det bara är den ständiga uppkopplingen och multitasking som kan vara farligt (SVT).

Så visst är den moderna tekniken bra på massa saker, men det finns frågetecken som enligt mig också är viktiga att lyftas fram i exempelvis en lärarutbildning! Jag vill inte vara en bakåtsträvare, men jag tycker det är viktigt att vårt kritiska tänkesätt stöds och utvecklas. Och jag skulle tycka det vore jätteintressant att få diskutera integritetsfrågan i samband med internet och skola. Och vad som händer med vårat sociala liv och vår hälsa om allt blir så digitalt som vi idag lär oss? Som Skolverket skriver: IT i skolan behöver en kritisk analys och att olika undersökningar har gett dubbeltydiga resultat (Skolverket).

 

KRAM! ;)

/Nina

(Voilà då var mitt debattinlägg klart ;) Åh nej, nu blev det alldeles för långt igen!)

Vill alla föräldrar att deras barn exponeras på internet?

Jag tror inte det! Mina barn får inte våra nära och kära lägga ut på Facebook och definitivt inte i skolan på öppna bloggar. En blogg som är öppen för allmänheten har du inte koll på vem som läser. En sluten grupp där man vet vem som läser och kollar är bättre om jag måste välja. Frågan är bara hur länge kan jag som förälder styra detta.

Datorerna är här för att stanna tekniken följer oss människor, men är det bara bra? Har vi tillräcklig koll på hur det påverkar barnen som vi har som elever men även jag som mamma känner att jag tappar kontrollen över vad mina barn gör på internet.

Tekniken i skolan är en ekonomisk fråga också, vår kommun har inte datorer och paddor till alla elever i skolan. Här läggs pengarna just nu på äldreomsorg och gigantiska sandlådor (industriplan som kostat massa skattepengar, som ingen bygger på), skolan sparas det på för att få budgeten att gå ihop. Frågade min dotter om de har datakunskap i skolan, hennes min sa mer än tusen ord. ”Vi tränade i ettan en gång på att skriva med båda händerna på tangentbordet och det är så länge sen att jag glömt hur man gör” Ligger det på oss som föräldrar att lära barnen det?

Men det blir även en klassfråga när barnen ska ha Iphone och andra dyra telefoner med sig hemifrån. Med risk för att låta gammalmodig så tycker inte jag att barn i årskurs fyra behöver ha en smartphone med sig i skolan. Vad ska de ha den till?

Observation

Observation

Under den gångna veckan som varit har vår grupp diskuterat en del om observationerna som vi har gjort ute på olika skolgårdar.

Det visade sig att leken skiljde sig ganska mycket om det var på lågstadiet eller mellanstadiet. På lågstadiet lekte barnen mer med både pojk- och flicka medan de lite äldre som gick på mellanstadiet lekte mer med samkönade. Undra vad det kan bero på egentligen? Är det så att barnen har fått fler fördomar? Kanske bara för att man leker med de motsatta könet måste man vara ”kär” och bli retad för de eller beror de på andra saker, intresse?

Det var många av oss som trodde att barnen skulle vara mer intresserade av sina mobiltelefoner istället för att leka men så var inte fallet snarare tvärtom, de har knappt synts till. Kanske beror de på att skolorna hade mobil förbud. Om så är fallet tycker jag det är nyttigt barn behöver leka de lär sig av leken att exempelvis kompromissa med varandra.

All denna teknik vi har idag kan bli för mycket både barn och vuxna sitter som klistrade framför skärmar hela dagarna vilket jag inte tror är bra. Är man ute på en restaurang är det inte helt ovanligt att se ett par sitta uppe med sina mobiler istället för att prata med varandra. Vad händer med den vanliga konversationen mellan individer?

Vi har under veckan även kollat på olika digitala verktyg som kan vara till stöd i undervisningen. Här hittade vi en hel del bra grejer tyckte vi. Både praktiska hjälpmedel i form av film samt ”lärspel” dessa verktyg tror jag kan vara bra för att lätta på undervisningen.

Mvh Emma

Något positiv i nyhetsvärlden.

(Ett till parentesinlägg från mig.) Det är ju så sällan en får läsa något positiv i tidningar nuförtiden, men här kom något bra, åtminstone något som går i rätt riktning (nu när vi alla verkar köra annars åt helt fel håll): http://www.svd.se/flyktingar-resurs-i-svenska-klassrum! Hurra för det! 

"Vänersborg har sannolikt varit först i landet med att kunna lotsa ut lärare i skolor så snart efter deras ankomst till Sverige. Idén om att sammanföra yrkeskunniga asylsökande med arbetsgivare kom inte från någon myndighet utan föddes på asylboendet Restad gård, bland flyktingarna själva. De bildade, med stöd av frivilligorganisationer, gruppen Support och kunde efter en inventering konstatera att Restad utöver ett antal läkare, ingenjörer och hantverkare också hade ett 40-tal lärare."

Läs artikeln tycker jag!
 
Kram,
Nina

Inlärningsteorier

Det är inte så lätt att komma in i en diskussion när tekniken strular varje gång vi ska ha möte, det tar så lång tid för att komma igång. Sen tar det också lång tid för att förstå hur saker och ting ska funka och att alla gruppmedlemmar hänger med som t.ex. senaste Hangouts on Air .

Vilket av dessa inlärningsteorier skulle passa mina elever?

Det var en av våra diskussioner i gruppen. Vad ska vi använda utav dessa lärande perspektiv för att så många elever så möjligt ska få en bra inlärningsmetod?
 Det är tyvärr svårt att bestämma sig för endast ett perspektiv, i varje perspektiv finns det både för och nackdelar.Sen är det så att vi är olika och vår inlärning sker på olika sätt. 

För vissa av oss räcker det att delta på en föreläsning medan andra behöver flera andra redskap för att få i sig samma kunskap . Det beror även på mognaden också, barnen kan vara i olika stadier. Alltså går inte att bestämma ett perspektiv på rak arm . Vissa funkar bättre i grupp andra ensamma . Ämnet, tidpunkt och rum kan också spela en stor roll . Därför finns det många faktorer att ta hänsyn till.  Men vi ansåg efter ett tag att vi kanske ska ta det bästa av varje perspektiv för att gynna eleverna. 

Belöningssystem …

Jag kommer ihåg att när jag gick in 5:an så försökte vår lärare att få ordning i klassen med hjälp av belöningssystem.  Man skulle samla på sig ett X antal stjärnor under veckan och på fredag fick man sin belöning. Tanken var att få de stökiga killarna att sköta sig för att kunna få arbetsro i klassrummet och få killarna att göra det krävdes från dem. Men tyvärr så gav det inte något resultat.

Kan det vara så att dessa killar inte bryr sig om belöningen eftersom det inte var för deras ålder, att de är för gamla för belöning?Finns det någon åldersgräns för belöning ?

”Learning by doing”

Pragmatism som är kopplat till elevens verklighet innebär att lära sig genom praktik och att har en demokratiskt utbildning. Pragmatism är i kortfattad form om att teori och praktik går hand i hand. Som John Dewey sa ”learning by doing”

Men hur viktigt är det egentligen att har praktik med i skolan? Enligt mina åsikter så är det jätte viktigt. Jag själv har haft många problem under mina tidigare år i skolan eftersom jag har svart att koncentrera mig under en längre tid för ett ämne. Detta innebär att jag ofta tappa fokus och inte uppnå till de önskade målen. 

I dem första 7-åren i skolan besökte jag en tyska skola. Skolan jag besökte hade många regler, ämnena var allt teoretisk, vi fick inte göra någonting själv. Inte heller fick vi prata under lektionstiderna, vi kunde inte byta ut tanker eller funderingar. Som ett exempel är att när vi hade Biologi, Fysik eller Kemi, fick vi aldrig experimentera själva. Det var alltid läraren som var längst fram, läraren visade till hur en experiment gick till och vad som hände, men eleverna fick bara sitta på sina platser och skriver labbrapport. Jag själv upplevde detta ofta som tråkigt och att jag inte kunde hänga med i vad läraren gjorde eller sa. Till slut förde det till att mina betyg blev allt sämre och jag fick går på extra hjälp. Jag kan tyvärr inte säger om det skulle kunna har blivit bättre genom extra hjälpen för vi flyttade till Sverige ganska snart. Men jag har många kompisar som inte klarade sig genom skolan på grund av de inte klarade av dessa ämnen. 

Här i Sverige var det mycket annorlunda. Eleverna fick göra experiment själva och jag kände att jag helt plötsligt förstådd vad som hände. Även om min svenska inte var det bästa och trots att jag i början inte vågade att vara med lärde jag mig snabbare och bättre. Här kan jag också tillägga att mina betyg började bli mycket bättre än de jag hade fått med mig ifrån Tyskland. Nu när jag är äldre vet jag att praktiken och känslan av att får vara med väckte mitt intresse för att lära mig ny kunskap. Genom praktiken kom jag också ihåg det jag gjorde för att händelserna fastnar bättre i minnet än bara massor ord.

Jag kan inte säger om att alla borde hålla med mig, inte heller kan jag vara till hundra procent säkert att praktiken verkligen utgjorde så mycket för mig men jag är övertygat om det. Samtidigt vet jag att alla lär sig på olika sätt men jag tycker att det är viktigt att ger alla möjligheten till att får försöka olika sätt på hur de lär ny kunskap på det bästa sättet. 

Guldstjärnor och straff

Under det sena sextio talet kom den behavioristiska psykologin att påverka våran pedagogik i skolan, speciellt tack vare B.F Skinner vars arbete visade sambandet emellan motivation, belöning och inlärning. Jag tycker att denna del av den behavioristiska psykologin är en bra influens i skolan, känner ju igen mig själv att motivation och belöning kan hjälpa mig när jag försöker lära mig något. Till en tenta till exempel blir ju motivationen att överpluggar man nu men klarar detta första gången tack vare det får man inte en omtenta som hänger över axeln som en gam och belöningen blir då mitt godkända betyg tack vare den tid jag lade ned på att plugga.

Med barn kan det räcka med att de får en guldstjärna var gång de gör något extra bra eller snällt eller om de till exempel gör sina läxor. Guldstjärnan blir ju på så vis både en motivation men också en belöning.

Bra beteende och intresse för att lära sig ska ju belönas, eller hur?

Det tycker jag iallafall och denna del av kursen fick mig att komma ihåg något som än idag förbryllar mig. I nian prao:ar ju man och jag hade valt att prao:a på ett lågstadium i klass två. Läraren verkade ganska trevlig, barnen i klassen var snälla och jobbade bra. Sen kom matten, de alla skulle ha gjort ett antal uppgifter som läxa över helgen och en pojke hade jobbat vidare utöver de matteuppgifterna. Han såg rätt stolt ut när han visade det, jag hade just tänkt berömma honom när lärarinnan skällde ut honom. Hon skällde ut honom för att han jobbat vidare och bestraffade honom – han fick sitta kvar på rasten och göra extra uppgifter. Jag tyckte det var vidrigt gjort och tillsammans med den då ledsna pojken hjälpte jag honom att bli klar snabbare så att han kunde gå ut på rast.

Tycker ni att det var rätt av lärarinnan att bestraffa pojken?

//Fanny

Personliga erfarenheter av olika metoder för lärande

I min uppväxt har jag upplevt två olika skolsystem. I Tyskland gick jag den 6-åriga grundskolan för att sedan i 7:e klass påbörja gymnasiet (vi blev indelade efter 6:e klass där det i stort sätt bestämdes elevernas framtid). Katederundervisning var det som gällde, vi fick ställa oss upp på morgonen bakom vår stol och säga: Guten morgen Herr/Frau XXX, elever fick lämna klassen om de var störande och kunde få sträck för dåliga beteende i "klassboken" (kunde leda till skolförflyttning), man fick gå om ett år om man hade för dåliga betyg och läxor, prov och andra förhör var inget konstigt. Betyg fick man inte bara för ämneskunskaper, utan även för muntligt deltagande, handstil eller uppförande. Dessutom jämfördes man alltid med sina klasskamrater i den så kallade klasspegeln och varje läxförhör eller prov var tvungen att skrivas under av vårdnadshavare. Här lärde jag mig en rädsla för auktoriteter. Hierarkier var väldigt märkbara. Och jag måste erkänna att jag fortfarande har stor (negativ) respekt för lärare/kursledare och andra som är över mig i ”hierarkin”. De där plötsliga förhören som gjordes framför hela klassen på tavlan sitter djupa (jag var blyg och hatade att behöva tvingas prata framför andra). 

Sedan kom jag till Sverige och började högstadiet och sedan gymnasiet här i Falköping. Det var ett helt annat skolklimat! Det var mycket större fokus på elevdemokrati och grupparbeten var vanliga. Läraren kändes närmare oss elever. Jag älskade på gymnasiet de olika elevföreningar där vi som elever fick vara aktiva och planera olika föreläsningar, demonstrationer, samarbeten med andra grupper, osv. Och jag kommer fortfarande ihåg att jag som elev fick delta vid utvecklingssamtal – i Tyskland var det bara med lärare-föräldrar, som elev hade du ingen större makt än att slå dig fram med bra betyg. Sedan vet jag om att jag när jag hade kommit till Sverige kände jag att jag kunde glida lite igenom skolgången, utan större ansträngningar - som kanske inte var så bra. Mina föräldrar tyckte väl ofta att jag pluggade för lite då, haha. De olika skolmiljöerna har präglat mig starkt ända framtill nu! (Det här är mina personliga minnen, så det är inte helt objektivt! Och vissa saker kan jag tycka var bättre i tyska skolan, vissa i den svenska. Och nu såhär tio år senare har det säkerligen ändrats mycket i båda länder igen.)

Jag personligen tror mycket på den socialkulturella teorin, samtidigt som jag tror att alla teorier har sin poäng och bidrar till olika viktiga aspekter i undervisningen. Dessutom tror jag att det är viktigt att inte fastna i en viss idé/teori/praxis, utan att en måste ha kvar sund förnuft och känna av vad som faktiskt fungerar i de olika sammanhangen, med de olika eleverna. Men ett för strikt skolmiljö tror jag inte på. Elever ska tycka det är roligt att gå till skolan, förstå att de lär sig för livet, inte vara rädd för de vuxna och vara med att skapa sin ”arbetsmiljö”.  Vad tycker ni?

Sedan kan jag tycka det är spännande att se hur samhällsutvecklingen kan speglas i de olika teoriers utveckling. Som att Behaviourism kom igång när Darwin kom med sin evolutionsteori som Säljö skriver i Lärande, Bildning, Skola. Eller när andra världskriget tog slut och lärandeteorier från USA tog fart där demokrati och gemensamt lärande fick allt mer ta plats. Samtidigt som det kan iakttas att de olika teorier byggdes på varandra eller hur olika nya teorier bildades genom att motbevisa tidigare idéer. Spännande tycker jag!

/Nina 

Ps: Och här en liten länk till förra veckans tema: inkludering och specialpedagogik https://www.youtube.com/watch?v=BmsUMaBJZMw